Bulimi eller bulimia nervosa utvecklas vanligtvis under senare delen av ungdomstiden, i 15-25-års-åldern. Insjuknandet börjar ofta med ett missnöje med sig själv och den egna kroppen samt ett upplevt behov att gå ner i vikt. Samtidigt njuter den insjuknade ändå av att äta godsaker och upplever bantningen som svår. Detta leder till kompenserande beteende som till exempel uppkastning och så småningom utvecklas en ond cirkel mellan hetsätande och uppkastning.

Bulimi kan också uppkomma som ett sätt att dämpa psykiskt illamående, där hetsätningen för stunden ger lindring. I dessa fall kan symptomen vara häftiga och komma tätt redan i början. Insjuknandet och symptombilden är väldigt individuella. Till bulimin kan förutom kräkning höra andra atypiska sätt att förhindra viktuppgång.

Hetsätningen och kompensationsbeteendet kan förekomma mindre än en gång i veckan eller till och med flera gånger per dag. Bulimi får kroppen att lida på flera sätt. Redan efter en kort tid kan det förekomma till exempel: svullna spottkörtlar, spruckna blodkärl i ögonen, feber, magont, och allmän orkeslöshet. Vid långvariga tillstånd, över ett år och längre, finns risk för farliga rytmstörningar, tandemaljskador och problem med matsmältningssystemet.