Nedan hittar du vanliga frågor med svar kring ätstörningar och Ätstörningscentrums tjänster.

Förtjänar jag en plats på Ätstörningscentrum?

Det här är en fråga som många har ställt sig då de har påbörjat vården vid Ätstörningscentrum. Många har uttryckt en känsla av att inte vara tillräckligt sjuk, att man inte förtjänar vård eller att man tar en annans plats kan vara stark. Faktum är att den här typen av tankar ofta är ett tecken på att man verkligen är i behov av hjälp. Det är ofta svårt att själv se objektivt på sin situation.

Många patienter vid Ätstörningscentrum, både på polikliniken och på avdelningen, tänker att de inte förtjänar eller behöver vård eftersom de inte uppfyller de diagnostiska kriterierna för en ätstörning. Avsaknaden av en diagnos är inget hinder för att söka vård hos oss. Vikten har till exempel inget att göra med förtjänande av vård. Man behöver absolut inte sväva i livsfara för att uppsöka hjälp, alla har sin unika situation och ätstörning. Kom ihåg att man vid Ätstörningscentrum erbjuder sådana tjänster som motsvarar de behov patienten har.

Varför är vårdtiderna vid vård- och rehabiliteringsenheten så långa?

varierar vanligtvis från ett halvt till två år, ibland längre. Eftersom en stor del av våra patienter lider av svåra symptom och/eller har varit sjuka länge, har sjukdomen blivit en del av deras identitet och en central psykisk överlevnadsstrategi. När man har djupa och bestående förändringar som mål, måste man räkna med att det tar tid.

För dem som lider av allvarliga ätstörningar är det vanligtvis svårt och smärtsamt att minska på sitt ätstörda beteende. De flesta behöver ett intensivt stöd för att kunna göra förändringar i ätandet samt för att hitta nya sätt att hantera ångest. När man har en svår ätstörning kan det vara för utmanande att motstå ätstörningssymptomen om man är ensam. Därför anser vi att det är viktigt att man i det akuta skedet inte är mycket för sig själv, utan man har nästan alltid tillgång till en skötare. När tillfrisknandet framskrider kan patienten själv ta ett större ansvar i allt mer krävande situationer. Vid Ätstörningscentrum anser vi att vården kan avslutas då patienten klarar sig på egen hand utan att ta till ätstörningssymptomen.

Det är mycket individuellt när den sjuka börjar kunna hantera sina känslor på ett fungerande sätt. Men i regel är det så att ju längre sjukdomshistoria eller starkare symptom man har, desto längre tid tar det att tillfriskna. Det krävs mycket övning, både på och utanför avdelningen. Därför ingår också ett rehabiliteringsskede i vårdtiden, med fokus på att klara av livet utanför avdelningen. På detta sätt vill man försäkra sig om att patienterna har förutsättningar att klara av olika utmaningar i livet.

Vårdtidens längd bestäms utgående från hur snabbt patienten kan flytta från ett intensivt stöd till att ta ett allt större ansvar och slutligen övergå till rehabiliteringsskedet. Varje patient tillfrisknar i sin egna individuella takt.

Vad innebär helhetsmässig vård?

Vid Ätstörningscentrum ser vi ätstörningar som ett symptom för något annat, som ett tecken på att man mår dåligt och som ett sätt att klara av svåra känslor. Därför räcker det inte enbart med att begränsa symptomen och det ätstörda beteendet för att bli frisk. Varje patient har sitt unika hälsotillstånd, sin egen livshistoria och livssituation. Att beakta dessa faktorer är viktigt för att vården ska lyckas. Vi fokuserar alltså inte enbart på ätande och på att normalisera relationen till vikt och motionerande, utan planerar vården utgående från individuella behov och mål. Någon kan behöva stöd för att fungera i sociala situationer eller för att få vardagen att fungera, medan en annan kan behöva bearbeta traumatiska händelser. Vissa kan också ha andra fysiska eller psykiska sjukdomar som bör beaktas i vården. Vi vill i mån av möjlighet erbjuda våra patienter all service under samma tak, för att patienten skall slippa söka hjälp från många olika ställen. Därför bemöter vi alla våra patienter som individer, helhetsmässigt.

Vad menas med att bli frisk och hurdant tillfrisknande har man som mål på Ätstörningscentrum?

Tillfrisknande definieras på olika sätt. En del definierar det som att vikten har normaliserats och symptomen försvunnit. Andra definierar det som att ätstörningstankarna har försvunnit och funktionsförmågan har förbättrats (till exempel minskad social rädsla och ökad kontroll av livet). Vården vid Ätstörningscentrum strävar efter att möjliggöra helhetsmässigt tillfrisknande. Vi sätter igång en process som förändrar patientens tankesätt och mångsidigt förbättrar funktionsförmågan. Detta anser vi bygga en väsentlig grund för ett bra liv utan ätstörningar. Denna process påbörjas redan under tiden på vård- och rehabiliteringsenheten. Processen fortsätter även efter att dygnet-runt-vården har avslutats då våra patienter använder till exempel våra terapitjänster. Efter vårdtiden på avdelningen har våra patienter redan goda förutsättningar att klara av svåra situationer utan att behöva ta till ätstörningssymptomen.

Hur länge tar det att bli frisk?

Tiden det tar att tillfriskna varierar från person till person. I regel kan man säga att ju allvarligare sjukdomen varit och ju längre man varit sjuk, desto längre tid tar det att bli frisk. De bakomliggande orsakerna till sjukdomen påverkar också hur länge tillfrisknandet tar. Ett snabbt tillfrisknande sker sällan. Det är ändå möjligt att bli helt frisk. Det är viktigt att komma ihåg att vård- och stödmetoderna förändras vartefter tillfrisknandet framskrider. I början av vården kan ett intensivt stöd vara nödvändigt. I slutet av rehabiliteringstiden kan psykoterapi hjälpa en att bli helt frisk. Tillfrisknandet sker alltså inte endast i den mer intensiva vården.

Kan man uppsöka vård och tillfriskna från en ätstörning även om man är lite äldre?

Vem som helst kan insjukna i en ätstörning, oberoende av kön eller ålder. Ett tillfrisknande i vuxen ålder är rätt vanligt och fullt möjligt. Det är aldrig för sent, även om en lång sjukdomshistoria ofta kräver en längre tid för tillfrisknande. Det finns ingen övre åldersgräns vid Ätstörningscentrum. Vården planeras alltid utgående från individuell synvinkel där åldersrelaterade frågor beaktas. Som vuxen behöver man inte vara rädd att vården endast innehåller tjänster som riktar sig till ungdomar.

Vem arbetar på Ätstörningscentrum? Hurdant vårdteam får man som patient på vård- och rehabiliteringsavdelningen? 

Vid Ätstörningscentrum arbetar ett mångprofessionellt team bestående av professionella inom vård, terapi och rehabilitering. Du har även tillgång till en specialistläkare inom psykiatri. Somatisk uppföljning ordnas i samarbete med privata läkarstationer.

På avdelningen har varje patient 2-4 egenvårdare, som koordinerar vården och är med i patientens vardag. Om patientens egenvårdare inte finns på plats, utses en tillfällig vårdare som hjälper patienten den dagen. Utgående från den individuella situationen, träffar patienten också näringsterapeut, fysioterapeut och/eller specialistläkare inom psykiatri.

Hur ser vardagen ut på vård- och rehabiliteringsenheten?

Vardagen består av måltiderna, olika grupper, samtal med egenvårdare, terapier, daglig avslappningsstund och utfärd på veckosluten. För patienter som varit intagna på avdelningen en längre tid hör eventuella hobbyer, studier eller arbete till vardagen. Stöd från vårdarna finns nästan alltid tillgängligt. Man kan även umgås med de andra patienterna.

Vilken roll spelar ätandet i vården vid Ätstörningscentrum?

Vården på Ätstörningscentrum strävar efter förändring, vilket betyder att man varje dag försöker komma en liten bit framåt på vägen mot tillfrisknandet. En viktig del av tillfrisknandet är att ätandet normaliseras och att man kan leva utan symptom. För att bli fri från ätstörningen är det viktigt att äta på ett sätt som stöder kroppens välbefinnande och balans. Att äta på ett sätt som stöder ätstörningen upprätthåller sjukdomen. På Ätstörningscentrum undviker vi aktivitet som förstärker ätstörningen. Vi satsar på allt som understöder tillfrisknandet. Därför anser vi det vara ytterst viktigt att våra patienter äter. Annars kan man inte bli frisk från en ätstörning.

Vi är medvetna om att det allra svåraste för den som lider av en ätstörning är att äta och därför finns det alltid en vårdare närvarande vid måltiderna. Om du har det riktigt svårt med ätandet får du vårdarens odelade uppmärksamhet och måltiden på eget rum. När ätandet blir lättare kan du äta vid det stora bordet i matsalen tillsammans med de andra patienterna. Vid stora bordet äter också alltid 1-3 vårdare, som vid behov erbjuder sitt stöd.

Hur mycket kan man påverka vad man äter?

På avdelningen finns en näringsterapeut som man har möjlighet att träffa upp till en gång i veckan. Vanligtvis sker det tätare i början av vårdtiden när kosten planeras på basen av hur patientens tillstånd framskrider. När du träffar näringsterapeuten har du möjlighet att diskutera innehållet i din kost. Vi ser ändå till att kosten är tillräckligt mångsidig och att den inte ändras på ätstörningens villkor. Med andra ord lyssnar vi på dig och dina önskemål men försäkrar ändå att vi är ett steg före ätstörningen så den inte påverkar din kost för mycket.

Varför visas vikten inte i början av vården?

Enligt vår erfarenhet på Ätstörningscentrum orsakar kännedomen om vad man väger ofta stark ångest i sjukdomens akuta skede. Detta försvårar ätandet väsentligt, ökar det tvångsmässiga motionerandet och olika kontrollbeteenden, vilket i sig upprätthåller ätstörningen. När den insjuknade tätt uppföljer sin vikt är det ofta frågan om panikartad rädsla för att gå upp i vikt vilket är ett symptom på ätstörningen. Problemet är dock att hur mycket man än strävar efter en lättnad i att se viktsiffran, brukar det sällan inge en lättnadskänsla. Redan en liten viktökning kan upplevas som att vikten ökar okontrollerat. Om vikten minskat kan man känna lättnad en kort stund, men å andra sidan kan man också uppleva att allt kämpande med ätandet varit förgäves, eftersom vikten trots det inte har normaliserats. I den akuta fasen har man alltså tendens att tolka viktinformationen via någon negativ synvinkel och därmed öka på onödig ångest.

När tillfrisknandet fortskridit till ett skede där kännedom om vikten inte mera förorsakar svår ångest eller direkt påverkar ätbeteendet är det bra att få veta sin vikt. Vid Ätstörningscentrum börjar man visa vikten för patienterna i slutskedet av vårdtiden. I detta skede känns vikten ofta inte så avgörande mer, man har fyllt livet med annat viktigt och intressant.

Varför begränsas motionerandet i början av vården?

Hos många som lider av en ätstörning är överdrivet/tvångsmässigt motionerande ibland ett av de mest dominanta symptomen. Den insjuknade går mycket, kan löpa flera rundor om dagen, står nästan hela tiden, tränar i smyg eller sysslar med överdrivet många motionsgrenar. Man gör detta på hälsans bekostnad, när man har smärtor i kroppen, det ösregnar eller förhållandena i övrigt inte är gynnsamma. Då har de hälsofrämjande effekterna försvunnit och motionerandet blivit tvångsmässigt och begränsande och siktar på att kompensera för uppäten mat och strikt viktkontroll. Energiförbrukning kan vara alldeles för stort i förhållande till mätmängd. Kroppen kan inte återhämta sig efter träningen.

Under vården vid Ätstörningscentrum lär man sig ett sunt förhållningssätt till kropp och motion. För en del innebär det att man i början måste begränsa det tvångsmässiga tränandet kraftigt. Hur strikta gränser man drar beror fullständigt på patientens individuella situation; näringstillstånd, grad av tvångsmässighet samt förmåga att tillåta sig vila. Ganska sällan är man tvungen att i vården begränsa tränandet fullständigt. Fullständig träningspaus är aktuellt om motionerandet kan skada kroppen eller äventyra patientens liv, patienten har en infektionssjukdom eller om näringstillståndet är för dåligt. I dessa fall, bortsett från infektionssjukdomar, gör man det ändå möjligt att delta i utflykter utanför avdelningen, exempelvis genom bilfärder eller med rullstol. På sommaren kan man också tillbringa tid ute på avdelningens innergård.

När patienten börjar må bättre kan man minska på restriktionerna. Patienten behöver inte lära sig nya sätt att förhålla sig till sin kropp och till motion ensam. Bland annat egenvårdarna och fysioterapeuten finns som hjälp och stöd. Det är viktigt att komma ihåg att på Ätstörningscentrum anser man att träning och motion är en del av en sund livsstil och därmed ingår motion i vården när patientens hälsotillstånd tillåter det.

Hur beaktas familjen och de anhöriga i vården?

Vanligtvis är familjen och de anhöriga mycket involverade i vården, speciellt då det är fråga om minderåriga patienter. Man tar hänsyn till de anhöriga till exempel när man lägger upp upp mål för vården, planerar permission och när vården avslutas. Ibland får familjen hjälp av personalen med att träna på nya och mer funktionella interaktionssätt.

En ätstörning berör hela familjen och situationen kan vara väldigt tung också för andra närstående. På vård- och rehabiliteringsenheten stöder vi familjer och närstående på flera sätt. Vi erbjuder till exempel grupper för anhöriga där man kan få information och kamratstöd, familjeträffar, egenvårdarsamtal och andra nätverksträffar enligt behov.

Terapienheten erbjuder stöd till familjer och anhöriga även om deras närstående inte behandlas vid Ätstörningscentrum. På terapienheten erbjuder vi till exempel fyra gånger om året en anhöriggrupp och utöver det familjeträffar enligt behov.

Kan man studera eller arbeta under vårdtiden?

Möjligheterna att studera eller arbeta under vårdtiden varierar från fall till fall. Vanligtvis räcker krafterna inte till att studera eller arbeta i början av vården. Då är det bra att fokusera alla resurser på att bli frisk. Studier eller arbete spelar ofta en central roll i rehabiliteringen och återgången till ett normalt liv. När tiden är mogen kan man till exempel börja med några kurser. För heltidsstudier eller heltidsarbete krävs att man klarar av att äta självständigt och inte tvångsmotionerar.

Ätstörningscentrum samarbetar med sjukhusskolan när det gäller att ordna skolgången för patienter som är i grundskolan.

Insjuknar pojkar och män i ätstörningar?

Ätstörningar benämns ofta felaktigt som flickors och kvinnors sjukdomar. I verkligheten kan även pojkar och män insjukna. I litteratur från 1694 är den ena av de beskrivna patienterna en man och han visar alla symptom på en ätstörning. Män lider av samma former av ätstörningar som kvinnor. Det kan dock finnas vissa skillnader i hur ätstörningar visar sig hos män jämfört med kvinnor och det har lett till att sjukdomen inte alltid identifierats hos pojkar eller män. Män kan också känna skam över sin ätstörning eftersom det anses vara en kvinnosjukdom och detta kan i sin tur leda till att män inte vågar söka hjälp.

Många pojkar och män har vårdats vid Ätstörningscentrum. Allmänna drag hos de manliga patienterna har varit bland annat en sträng diet, frossande till följd av en sträng diet, försök att öka muskelmassan, hårt tränande, användning av hormonpreparat, utseenderelaterat tryck (speciellt strävan efter en stark men smal kropp), sexualitetsfrågor, depression (eller upplevelse av att inte må bra), aptitlöshet samt olika somatiska besvär (speciellt i relation till magens funktion). Symptom som påverkar livskvaliteten och välbefinnandet har fått dessa pojkar och män att uppsöka hjälp.

Det lönar sig alltid att uppsöka hjälp, även om man inte är säker på om alla kriterier för en ätstörning uppfylls. Ätstörningar hos män vårdas med samma principer som hos kvinnor: tidigt ingripande är alltid lönsamt. Vid Ätstörningscentrum har vi förståelse för och erfarenhet av ätstörningar hos män och vi vill minska på stigmatisering och skamkänslor som ofta hör ihop med ätstörningar hos män. Ta kontakt! Vi diskuterar öppet med dig, bedömer din situation och hjälper dig nå rätt sorts hjälp.

Kan ett enda besök vid Ätstörningscentrum vara till någon nytta?

Man kan ha nytta av ett endaste besök på Ätstörningscentrum. Redan under ett besök har vi möjlighet att utreda situationen, fundera över hurdant behov av hjälp den insjuknade har och ge information om ätstörningar och vårdmöjligheter. I ett tidigt skede av sjukdomen kan redan ett besök förändra sjukdomsförloppet, så att sjukdomen inte leder till de mest allvarliga varianterna. Du är välkommen på mottagning även om du exempelvis vet att du på grund av ekonomiska skäl inte kan förbinda dig vid en längre process. Vid behov hjälper vi dig också med betalningsförbindelse.

Läs gärna mer om terapi och övriga polikliniska tjänster vi erbjuder.

Samarbetar Ätstörningscentrum med studerande, utbildningsanstalter och media?

Ätstörningscentrum samarbetar med studeranden och utbildningsanstalter. Vi ordnar studiebesök för till exempel studerandegrupper. På vård- och rehabiliteringsenheten tar vi gärna emot studeranden på praktik. Det är också möjligt att utföra olika studieuppgifter och slutarbeten i samarbete med Ätstörningscentrum. Information om praktikplatser ger avdelningsskötare Susanna Parkkali per e-post (förnamn.efternamn@syomishairiokeskus.fi) eller per telefon 040 412 2976. Vi ordnar också mer omfattande seminarier och skolningar, som du kan bekanta dig med här på vår hemsida.

Ätstörningscentrum samarbetar också med media. Om du vill intervjua våra ätstörningsexperter kan du ringa oss på numret 050 522 0077.

När det gäller annat samarbete kan du vara i kontakt med oss på adressen   eller per telefon 050 522 0077.

Hittade du inte svar på din fråga eller är du fundersam över din situation?

Ring vår kostnadsfria rådgivningstelefon 050-5220077.


6.9.2017